23 december 2009: En dag blev Robin

Dagen har varit bra och, till och från, ruggigt prövande. Lite julhandel på Tuna Park med mor och hennes sambos son vilket gick smärtfritt. Efter den trippen blev det en tur på stan med en brunögd skönhet. Jag är nog inte den roligaste att gå på stan med då jag tycker att det är as tråkigt samt att mitt tålamod snabbt tar slut. Men jag överlevde i alla fall och lyckades stoppa ett köp av två klossar (skor) för 2000 kr.

Efter en snabb visit på Skopunkten åkte vi till kyrkogården. Jag ville hälsa Robin godjul. Av någon anledning går jag alltid till fel gravsten först, det slår liksom aldrig fel. Någon hade gjort en liten stig fram till Robin och självklart missade jag den först och irrade runt lite i snön. Men sedan hittade jag i alla fall rätt. Jag har någon slags hatkärlek till den platsen kände jag idag. Samtidigt som jag älskar tanken på att jag är honom nära när jag är just där, så hatar jag att han ligger just där. Jag tände två ljus och la en cigarett på hans sten. Ett ljus tände jag för hans frid. Det andra ljuset tände jag i ren egoism, som ett slags meddelande till honom om att saknaden inom mig bränns likt ljusets låga, dock med en skillnad, min saknad slocknar inte. Sen spelade jag upp en Ken men denna gång valde jag en annan låt. Jag vill ju inte att våra möten skall bli förutsebara. Det fick bli ”Dödens gränsland” från albumet ”Vägen tillbaka”. Kan tyckas vara en väldigt sorglig låt att välja men det känns som att mycket i texten kan kopplas samman med Robin. I alla fall för mig.

En av dem sista gångerna jag träffade honom fick jag en läskig känsla av att han föll ner i något väldigt mörkt. Vi hade inte träffats på väldigt länge. Jag frågade honom då om han ville följa med och ta en fika eller om vi bara skulle sätta oss någonstans. Han var stressad och såg sig om ett flertal gånger. Det var något som inte riktigt stämde. ”Jag hinner inte idag men en annan dag?!”. Strax därpå hoppade han in i en buss och åkte iväg. Jag önskar idag att jag följde med honom i bussen. Kanske hade jag kunnat förändra något, kanske hade jag kunnat göra något mer.

Kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Jag skulle nämligen skriva om min dag, hela dagen. Men när jag nu läser det jag skrivit så ser jag att det blev en text om Robin istället. Eller mer om min saknad, mitt ständiga grubblande och min eviga fråga, ”Kunde jag ha gjort mer?”.

//jePPe Oskar Lennart Gustafsson

Relaterade Inlägg