28
11:37
Svar till ”Stina”… Igen!
Vill bara säga att jag blir rädd när jag får en känsla av att du inte gillar folk som har andra åsikter. Jag har inga barn utan ser detta från en helt annan vinkel. Jag är ingen sur fitta utan en kvinna i mina bästa dar som har en man som skulle göra allt för mig. Jag gillar att läsa andra människors bloggar och kollar ofta runt på nätet och råkade snubbla in på din. Har ingen koppling till Eskilstuna utan lever i en annan stad i vårt avlånga land.
Kul att det är andra som läser din blog och ger svar. Tjejen ( Jenny) är ju den enda som verkar skriva inlägg. Till dig vill jag bara säga. Oavsett vad som händer mellan föräldrar får man aldrig kasta galla över varandra i barnens närvaro. Det är inte barnens fel att föräldrar separerar och jag tror att den dag barnen växer upp ser de att en ”sårad” mor som verkar gälla i det här fallet har gjort allt för att vara en bra mamma.
(…ensamstående bitterfitta som tror dig veta hur ALLA pappor är bara för att pappan till ditt/dina barn sprang så fort vattnet gick och ditt groteskt stora underliv började gapa). Som jag förstår av ditt inlägg Jeppe var det under graviditeten du lämnade ditt ex. Annars hade du inte skrivit ovanstående. Har inga ord för det… det du skriver är skrivet med hat mot kvinnan. Skulle aldrig använda ord som dem i en offentlig blogg. Stina
Jag älskar människor med andra åsikter så länge åsikten bygger på en grund som inte är helt tagen ur luften. Bra att min känsla inte stämde!
Jag vet inte riktigt om jag kan se Jenny ”som den enda som verkar skriva” men visst, det är inte många som kommenterar det jag skriver. Anledningen är nog att det är en väldigt självutlämnande blogg vilket gör att det kan vara rätt svårt att kommentera.
”Oavsett vad som händer mellan föräldrar får man aldrig kasta galla över varandra i barnens närvaro.”
Jag har aldrig, ALDRIG! Sagt ett ont ord om mammorna till mina barn i barnens närvaro. Och den dagen mina barn blir tillräckligt stora så att det kan surfa in här på bloggen och läsa det som står så kommer jag garanterat att rensa upp. Men än en gång kastar du stora stenar i ett glashus.
”Det är inte barnens fel att föräldrar separerar och jag tror att den dag barnen växer upp ser de att en ”sårad” mor som verkar gälla i det här fallet har gjort allt för att vara en bra mamma.”
Du tycks ha en väldig förståelse för min sons mamma vilket gör mig lite frågandes till att du endast läst min blogg. Anledningen till att jag tycker detta är märkligt är för att man som förälder ska se till barnets bästa. Vilket jag inte anser att man gör om man totalt vägrar att lägga ifrån sig sina känslor gentemot den andra föräldern och titta på saken som just en förälder. Som du själv säger, det är inte barnets fel, men dock är det han som nu straffas då mina försök att skapa en kontakt med barnets mor helt nobbas.
”Som jag förstår av ditt inlägg Jeppe var det under graviditeten du lämnade ditt ex. Annars hade du inte skrivit ovanstående. Har inga ord för det… det du skriver är skrivet med hat mot kvinnan. Skulle aldrig använda ord som dem i en offentlig blogg.”
Japp! Jag lämnade henne under graviditeten vilket gjordes då jag inte ville att mitt barn skulle växa upp i ett ångestladdat skithem där kärleken för längesedan checkat ut. Hårda ord och slag är inget jag vill att mina barn ska ha i sitt hem. Nej det jag skrivit angående ditt underliv har inget med kvinnohat att göra utan är en helt befogad attack emot dig då du attackerade mig och slog på något som jag anser vara det heligaste jag har förutom mina barn. Nämligen min titel som pappa!
Skulle gärna vilja veta vilket inlägg som gav dig vetskapen om att jag lämnade Elvins mamma under graviditeten?
//jePPe Oskar Lennart Gustafsson














Din avslutning på inlägget skulle ha blivit min kommentar!
Håll huvudet högt vännen!
Kramar!!
Det luktar surt här… Människan har ju försagt sig en hel del.
Jag ska inte sitta här och försvara dig, för det gör du så bra själv. Men har den här Stina verkligen läst inläggen noggrannt så ser hon en pappa som längtar efter sin son, inte en pappa som struntar i sina barn.
Jag har själv varit barnet i en sån här situation och till en början tror man så klart på sin mamma, den närmaste man har. Sen växer man upp och inser att verkligheten inte är riktigt som man trodde och då slår det emot mamman hårdare än man kan tro. Rättvisan segrar alltid och jag tror nog att mamman i det här fallet kommer få stå sitt kast en vacker dag.
Säger som ovanstående, håll huvudet högt!
Kram!
Du skrev själv det i det senaste inlägget när du hoppade på mig och undrade om jag blivit lämnad, inte svårt att lägga ihop ett och ett. Lycka till med ditt bloggande.
Stina