Känsloreferenser Del 1

Jag skrev denna text relativt snabbt då det på något sätt rann ur mig. Men när jag läste igenom den så fanns där många distanseringar. När det uppkommer så blir det ett slags bevis för mig att mitt mod sinar och att texten på något sätt skrämmer mig. I detta fall var det delar jag flytt som nu fick chansen att omfamna mig…

Är det så att alla våra känslor bygger på tidigare känslor, att vi på något sätt använder det vi tidigare känt som en slags referens för att fastställa vad det är vi känner? Jag började tänka på det alldeles nyss och fann mig ge svaret ja på den frågan. När jag för första gången känner en känsla så blir jag frågandes till vad det är jag egentligen känner. Jag har liksom inget att referera till och kan därmed inte fastställa känslan och ta fram rätt etikett. Och samtidigt som det kan vara förföriskt kittlande så kan det skapa ett obehag om känslan utan etikett känns negativ. Nu händer det förstås inte så ofta att jag känner något som jag inte känt tidigare. Referens biblioteket har ju fått sig några hyllplan fyllda.

Första hatet jag kände gentemot en person behövde ju inte vara hat. Jag kanske uttryckte det ordet men det betyder ju inte att jag prickade rätt. Det kan ju lika gärna vara så att jag tyckte väldigt illa om personen, men då jag inte hade hatat innan så hade jag ingen referens. Alltså inget att jämföra med. Jag vet inte om min tankegång gör sig ”bra” på papper just nu eller om det bara blir ett överflödigt textstycke. Men som vanligt fortsätter jag.

Jag vill påpeka att jag inte menar att jag jämför personerna utan endast känslan. Jag tar alltså helt avstånd från personerna ifråga och endast känner det jag känner och plockar upp tidigare känslor och jämför dessa för att se vilka likheter dem har. Anledningen till att jag vill påpeka detta är enkel, det kan nämligen bli väldigt lätt att feltolka nästa stycka annars.

Kärlek. Ja, jag vet att jag på senare tid tagit upp denna känsla många gånger men det är faktiskt inte så konstigt. Då jag alltid skriver utifrån mig själv så blir det så att jag skriver om det jag befinner mig i. Precis som första hatet så är den första förälskelsen och kärleken omöjlig att ”etiketta”. Mina förhållanden med Johanna och Anni är två relationer som jag tror mig använda som referenser för att försöka förstå om jag är kär. Jag vet inte om jag just begav mig ut på extremt djupt vatten men det är inget illa menat på något vis, snarare tvärtom. För mig har dem relationerna blivit som någon slags genuin ”förklaring” på hur jag känner när jag är kär. Visst har jag varit kär fler gånger men av en-eller-annan anledning har dessa fastnat.

En referensen som jag inte vågat peta på är den som på något sätt satt ribban för kärlek. Jag blir i princip rädd för att jag inte kommer kunna uppnå den känslan igen. Jag har tidigare rubricerat denna känslas djup som en ”sagolik förtrollning” vilket är en rubrik som kanske låter fin men den är inte i närheten av att mätas med känslans skönhet. Och den känslan fyllde mig gentemot mina två äldsta barns mor.

Om jag nu ska summera denna tankegång så blir det näst intill omöjligt då den fortfarande pågår, men inte på ett sätt som jag kan lägga på papper. Men som sagt så tror jag att vi alla har ett slags bibliotek med referenser på det vi känt som vi använder för att sätta olika etiketter på det vi känner. Vi skriver själva alla referenser och av den anledningen är det omöjligt att i någon ordbok finna svaret på vad en känsla är.

Jag namnger denna ”krönika” Känsloreferenser Del 1 då jag redan nu finner mig spåna på nästa del.

//jePPe Oskar Lennart Gustafss

Blandade inlägg