7
19:29
Min son: ”JAG VET VAD PUNGEN ÄR!”
Kramar, pussar, mys, krig, slagsmål och en massa konstigheter. Precis, en helt vanlig dag med barnen. Vincent och Vilja har blivit väldigt gosiga gentemot mig vilket jag själv i alla fall märker av. Jag tycker att det känns som att de litar på mig nu. De verkar inte oroa sig längre för att jag ska sväva iväg i en depression som leder till tystnad och besvikelse.
Vincent är helt tokig i krigs lekar och Vilja tycker om att laga mat. Och självklart blev det så att vi var StarWars som lagade mat och dödade monster som helt plötsligt kom. Jag frågade om vi kunde leka något annat än krig. Ja det kunde vi, vi skulle leka mamma, pappa och barn. Vincent skulle vara barnet som lekte krig. Jag frågade då om vi kunde skriva poesi under en ek och bara älska varpå jag fick ett svärd i magen!
Jag lärde även min son vad pungen är och informerade min dotter att hon inte hade någon. Vincent sade att han skulle slå mig i pungen varpå jag frågade om han visste vad det var. Jag har tidigare frågat samma fråga och har då fått svaret ”Ja, det är snoppen!” vilket jag fick som svar denna gång också. Jag bad honom att springa in på toaletten och undersöka sin snopp och sade att han skulle finna pungen under snoppen. Det var då jag blev tvungen att informera Vilja om att hon inte hade någon pung då hon självklart också ville kolla in sin. Men Vincent sprang skrattandes iväg och kom sedan tillbaka ropandes ”Jag vet vad pungen är!”. Efter en väldigt kort stund blev Vincent TVUNGEN att gå in på sitt rum för att leka med sina leksaker. Det var väldigt tyst inne i deras rum så jag gick och kollade in för att se vad denna tystnad berodde på. Jag mötte Vincents blick som var lite skamsen på något vis, som om att han hade gjort något fel. Fick snabbt ett leende då jag sa, ”Kollar du in pungen? Du får göra det, det är din snopp så det är bara att pilla på!”.
Blommor och bin snacket kan ju bli aningens jobbigt. Man kanske kan hyra en p-rulle bara? En lugn sådan förstås.
//jePPe Oskar Lennart Gustafsson














Haha, jag kan inte låta bli att skratta =) Så sött!
Vad skönt att du känner att de blivit mer gosiga av sig, det värmer säkert en hel del i pappahjärtat kan jag tro. Det finns ju inget mysigare än att mysa med sina barn!
Kram!