Ordbajs 9 juni 2010

Jag har nog gjort det, omedvetet har jag trotsat min rädsla och faktiskt stannat upp och lagt några pinnar i en hög. En början på något som är jag, något som kan falla samman och göra ont men något som är fundamentalt för att jag ska kunna leva ett liv där jag ger mer än jag tar. I ett misslyckat försök i att inte låta högmodig  så tycker jag personligen inte att jag platsar i den hög av giriga gamar som roffar åt sig allt inom räckhåll. Jag trivs bäst när jag vet att jag ger, när mina fotsteg faktiskt inte bara tas för mig själv och när det jag gör faktiskt har en betydelse för någon annan.

Det har blivit en stor del i mitt skrivande, i min öppenhet och ibland totalt nakna blottande av mina tankar, känslor och tillkortakommanden. Att faktiskt ge något av mig och den jag är, till dig som just nu sitter och läser, är ett privilegium. Att du läser är för mig en ära, att du berörs är för mig obeskrivligt, att du faktiskt tycker om det ibland blir en pinne i min hög. Min hög av pinnar kommer aldrig bli mer om jag inte fortsätter att skriva, det kommer ta stop och mitt lilla liv här på jorden kommer bli en död vandring längs stigen istället för vad det bör vara. En nyfiken vandring i skratt och gråt, en stillsam picknick i en glänt precis intill, hårda fall över stockar och sten, förvirrat spring på oupptäckt mark och allt annat som hör livet till. Som hör stigen emot döden till.

Ingen poet är jag, kan inte kalla mig författare, inte heller skribent, krönikör och journalist vill jag aldrig bli sedd som. Kan inte sjunga och spelar dåligt på min gitarr. Men i mina texter skapar jag stundtals musik, stundtals hjärtskärande, hjärtvärmande och ibland förstummande melodier där mina toner är våra bokstäver. I skrivande stund är allting bara mitt, men i ett knapptryck är det bara erat.

Birro åter i Karlavagnen!

Då var det dags igen, dagen är kommen, väntan är över; Marcus Birro återvänder till Karlavagnen i kväll. Rubriken för kvällen är:

”Det slänger jag aldrig!”.

Det finns saker som betyder mycket för oss. Som väcker minnen och känslor.
En del av oss sparar mängder av minnesprylar som gamla nallar, brev, vaser eller vad det nu kan vara. Andra gillar att rensa och slänga och behåller i stort sett ingenting.

Ämnet är bytt till ”Strandsatt!”. Ändrat efter askan och flygen, läs mer här om askan och flygen!

Läs mer här om kvällens Karlavagnen!

Era händer!

Ni ligger livlösa på en äng av dödsångestens skrik där döden redan tystat skriket, jag sätter mig bredvid - blickar distanserat på er sorg,

Finner mig obalanserat vaggas in i era tårar, på ett sätt som skänker mig samma tystade ångest – på ett fiktivt sätt som skär i mitt hjärta,

Likt kulan som bestal er moder på livet, likt slagen som föll över er fader som sakta tappade sin stolthet och likt mannens handslag som roffade åt sig er dotters oskuld – medan er sons trygghet skreks bort i tårar…

Jag ligger i era händer, i en påhittad värld där jag är ni…

Låt eleverna slå tillbaka!

Samtidigt som skolor börjar släppa in SD i salarna så är det fler skolor som förbjuder dem. Förutom att det är idioti att inte låta dessa nazister yttra sina skeva åsikter så resulterar det – enligt lag – i att inget parti kommer in; man får nämligen inte förbjuda ett parti för att sedan släppa in ett annat.

Min gissning är att det endast handlar om rädsla, rädsla för att de nationalsocialistiska åsikterna som SD har ska smitta av sig på eleverna samt att man är rädd för att vissa elever ska känna sig kränkta. Jag tvekar starkt på att SDs representanter klarar av att ta en debatt med skolans alla elever, det är nämligen därför vi ska låta de komma in, för att eleverna ska få krossa dem. Vi kan inte förbli passiva i dessa frågor vi måste upp till kamp och slå tillbaka när de försöker mata oss med sina lögner.

Ha lite tilltro till skolornas elever och låt dem ta debatten själva istället för att fega ur och låtsas som att ni ”beskyddar dem”.

Varför luta sig emot det negativa?

Jag har ju – som den uppmärksamma läsaren redan noterat – en förmåga att ta upp nyheter som irriterar mig på ett eller annat sätt. Men det börjar bli svårare och svårare för mig att lägga energi på det då det känns så meningslöst att luta sig emot det negativa. Jag menar varför ödsla energi på det negativa när jag kan hylla energin genom att skänka den till det positiva?

Tyvärr är det rätt svårt att finna nyheter som inte är av energi ödslande typ, de har på något sätt drunknat i vårt begär av att läsa tråkigheter. Vissa väljer att klaga på medias rapportering, att de bara tar upp saker som är negativa och mer eller mindre aldrig lägger ljuset på något positivt, men det är ju inte medias fel. Det är ju läsarens och tittarens fel, det är ju vi som konsumerar skräpet det vill säga vi som vill ha det. Jag tittade i alla fall lite i Eskilstunas lokaltidningar och fann några nyheter som jag anser vara positiva.

”22 tidigare intagna fick jobb via projekt”
Visserligen är detta siffror från projektets tidigare år men visst är det bra? Man kan välja att se detta som ett slag i ansiktet på de som är hederliga och arbetslösa, kanske dra pinsamt dåligt bitterhet såsom ”Bli kriminell så får du jobb!”. Skulle jag ”förlora” ett jobberbjudande till en tidigare kriminell hade inte jag blivit bitter, tror faktiskt att jag hade blivit ganska glad då jag hade tagit föregivet att hans/hennes kvalifikationer hade varit bättre. Det är även ett tecken på att kriminalvården gjort ett bra jobb varje gång en tidigare kriminell faller in i den ”hederliga” delen av samhället.

”Hyreskostnaderna ska minskas med 50 miljoner”
Visst är det idioti att dessa pengar gått till spillo tidigare men visst är det guld att dessa pucken nu tar tag i saken?

Hittar du några positiva nyheter?

Stäng grinden vid daghemmet – Åsikter – ekuriren.se

Så att insändaren som jag och mina två äldsta barns mor skrev ihop även publicerats på Ekuriren.se! Klicka på bilden vettja!

Princess, 2, blir modell för smink

När bilderna på den sminkade tvååringen lades ut på Facebook rasade pappa Peter André i tidningarna. Nu kommer nästa dust – mamma Katie ”Jordan” Price vill använda dottern som modell för en sminklansering.

Det är dags att alla mammor tar sitt ansvar nu, kasta ert smink och låt er naturliga skönhet lysa. Jag har påpekat det ett flertal gånger förut, smink är överflödigt och förstör allt som oftast mer än det förbättrar. Ert begär kryper över till era döttrar och vissa mammor går till det extrema genom att köpa smink till dottern, låta dottern låna smink eller för den delen påpekar gång på gång att ”mamma gör sig fin” då de står och döljer allt unikt med en plastig yta. Hur ska ni kunna dölja den dubbelmoralen när er dotter vill göra sig fin med ert skräp och ni helt plötsligt ska vara ansvarsfulla föräldrar genom att påpeka att sminket är överflödigt?

Katie Price kanske går till det extrema men väldigt ofta är ni ”vanliga” mammor inte ett dugg bättre själva och ert inflytande på era döttrar är bra mycket större än det som detta våp serverar!

Det du ser är det du får? Ööhh, ne?!

”Det du ser är det du får”, måste vara den sämsta meningen som någonsin sagts. Den stämmer ju aldrig eftersom det man ser är blott yta och det som finns bakom denna yta är väl det man egentligen ska få från sina vänner, familjemedlemmar eller partner. Skulle det vara så att det stämde så måste personen som yttrar denna idioti vara den mest ytliga, tråkiga och ensammaste person i hela världen. Jag menar, det spelar ju ingen roll om en person utstrålar något helt fantastiskt om insidan blott är ett eko av tråkigheter?

Den man vill träffa är ju den som utstrålar detta fantastiska och samtidigt har ett djup man kan relatera till, förstå, intressera sig av eller finna spänning i. Och ni som tror att jag är på väg att säga ”det är insidan som räknas” är helt fel ute, trots att ni är på helt rätt bana. Det är nämligen insidan som räknas i slutändan men för att insidan ska få sätta sina spelare på plan så måste det yttre tillåta ens öga att ta kontakt. Vi är tyvärr så ytliga vi människor, det finns självklart undantag, men i den stora massan så stämmer det. På en fest börjar vi inte prata med en person som ser as tråkig ut, som tröttsamt sitter i ett hörn och fipplar med sin telefon TROTS att denna person kan vara den mest intressanta människan i världen…

Och i en bowlinghall lägger man inte en tanke på någon som inte lyser upp hela lokalen med sin närvaro, som ler nyfiket emot en och som får hela dig att skrika, ”DEN PERSONEN VILL JAG PRATA MED!”…

Inga bröllopsgåvor från Eskilstuna kommun – Eskilstuna

Detta publicerades visserligen igår på Ekuriren.se men det värmer även idag. Det finns nämligen ingen anledning för en kommun att skänka något trots att det kanske förväntas av brudparet, hovet eller någon annan skatteslukande person/inrättning.

Avskaffa monarkin och låt detta meningslösa statsskick eka i tystnad bland människor som av en eller annan anledning tycker att kungar, drottningar, prinsar och prinsessor hör hemma i verkligheten och inte i sagorna.

//jePPe Oskar Lennart Gustafsson

Cykeltrafik kan bli tillåten på gågatan – Eskilstuna

(Klicka på bilden för att komma till artikeln!)

Ja så lyder en rubrik på Folket.se idag vilket får mig att fundera lite. Det är nämligen en god idé på så sätt att det är rätt trevligt med cykeltrafik på somrarna, MEN anledningen till att jag tycker att det är trevligt är för att jag tänker på gamla filmer där kvinnor och män cyklar glatt och hälsar på i princip allt och alla, barn med sådana där flaggor på cykeln och ett kort som smattrar på ekrarna. Men riktigt så är det ju inte nuförtiden, nu cyklar dessa män och kvinnor sura och jävliga, de plingar på sina klockor och anser att ALLA ska flytta sig snabbare än blixten trots att de faktiskt cyklar på gågator, felsida av den uppdelade gång – och cykelvägen eller för den delen då de cyklar på en vanlig trottoar.

Och ungarna ska väl kanske inte nämnas med de orden som springer i mina tankar just nu, men jag kan väl säga som så att vissa ungar bör inte tillåtas cykla bland folk.

//jePPe Oskar Lennart Gustafsson